Börja om igen
Jag vet att det kommer dröja länge innen jag lyckas komma tillbaka till där jag var förut, med tanke på att jag totalt släppte alla spärrar förut. Hela paket med fetaost, ösa på med olivolja, skitmycket ost. Socker, smör, mjöl. Jag är äldre nu än förr och det går faktiskt inte så snabbt som förr att bli smal igen. Eller så beror det på att jag inte tvärbantar, utan faktiskt äter frukost, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. I och för sig så har jag sovit till elva de senaste dagarna ( medvetet, för att äta mindre). så det har ju blivit som lunch, mellanmål... Jag står bara inte ut med att se ut så här, att ha en mage, att vara i stort sätt mullig. Jag har klarat två bra dagar nu. Fram till att jag reser och träffar mina gamla kompisar igen måste jag bli som vanligt igen. Men har just ätit en stor jättegod apelsin, det är som att äta solsken:)
Oh, förresten, jag har lärt känna en ny kille. Han är intressant men jag hade verkligen inte nån tanke på att det skulle kunna vara nåt med honom. Jag tänkte att jag gärna skulle vilja prata med honom bara, så då började jag göra det, vi bytte nummer och sen dess har vi pratat i telefon typ två timmar varje kväll. Jag märker att han verkar lite intresserad, och det ger mig lite smått panik!... Vet inte varför, jag brukar inte bli så rädd för att att dejta killar och sånt. Men ok, jag har dejtat en kille sen det tog slut mellan mitt ex och mig, och han bodde ändå inte i Sverige så det kändes inte farligt eller allvarligt ( även om gud, vad jag blev stormkär vid första ögonkastet). Jag vill gärna ha en pojkvän, men på nåt sätt är jag lite rädd för det också. Mitt ex känns trygg och man vet vad man får och vad han vill Men okända killar, det är så himla nervöst. Jag märker att det blir lite konstigt mellan mig och den här nya killen, eftersom jag försöker hålla det på en vänskaplig nivå. Jag vill nog bara vara vän med honom, men jag vill kunna typ krama och vara fysisk med honom. Men inte sex, det förändrar allt. Då blir man antingen KK eller ihop, och det känns så svårt just nu det.
Oh, förresten, jag har lärt känna en ny kille. Han är intressant men jag hade verkligen inte nån tanke på att det skulle kunna vara nåt med honom. Jag tänkte att jag gärna skulle vilja prata med honom bara, så då började jag göra det, vi bytte nummer och sen dess har vi pratat i telefon typ två timmar varje kväll. Jag märker att han verkar lite intresserad, och det ger mig lite smått panik!... Vet inte varför, jag brukar inte bli så rädd för att att dejta killar och sånt. Men ok, jag har dejtat en kille sen det tog slut mellan mitt ex och mig, och han bodde ändå inte i Sverige så det kändes inte farligt eller allvarligt ( även om gud, vad jag blev stormkär vid första ögonkastet). Jag vill gärna ha en pojkvän, men på nåt sätt är jag lite rädd för det också. Mitt ex känns trygg och man vet vad man får och vad han vill Men okända killar, det är så himla nervöst. Jag märker att det blir lite konstigt mellan mig och den här nya killen, eftersom jag försöker hålla det på en vänskaplig nivå. Jag vill nog bara vara vän med honom, men jag vill kunna typ krama och vara fysisk med honom. Men inte sex, det förändrar allt. Då blir man antingen KK eller ihop, och det känns så svårt just nu det.
Kommentarer
Trackback
