Plufsig
Shit jag har levt som i dimma. Fortsatt att hetsäta för att inte tänka på hur mycket jag har gått upp i vikt. Vem är den plufsiga person som jag ser i spegeln?
Äta, äta, äta
Ja, det är vad jag har gjort den sista tiden. Jag blev förskyld och slutade träna och har inte kommit igång ordentligt än heller. Aldrig har jag haft mer mage än nu. Aldrig har jag vägt så mycket och känt mig så oattraktiv. Jag har inte ens nån sexlust längre, tror att det hänger ihop. Jag var och hälsade på mitt ex i över en vecka. Älskar att han älskar mat, han lagar typ trerätters middag varje kväll om han får, alltid efterätt. Där gick det ju bra,jag njöt av mat tillsammans med honom och kompisar. ( Förutom att jag blev otroligt dålig i magen, tror inte att jag gjorde nummer två på en vecka typ...)
Sen jag kom hem har jag totalt skitit i allt. Inte tränat, inte ätit nyttigt, utan ätit allt jag kommit över. Kakor, godis, choklad... Det är väldigt nice att ha fått störe bröst och rumpa, men jag mår inte bra av det här psykiskt. Jag liksom är besviken över mig själv absolut hela tiden, det finns ju inget att vara nöjd över. Okej,jag klarar mig väl på jobbet, får beröm ibland så jag vet att jag gör nånting gott. Men det är inte jag, jag har alltid haft höga ambitioner och nu sitter jag på ett slitigt jobb och är rädd för framtiden. Har nämligen tre kurser som jag inte har klarat, och då kan man inte söka studiemedel. Vet inte hur tusan jag ska klara av att slutföra de kurserna...Men jag måste, måste, måste.Det är ett enormt orosmoment för mig, nåt oavslutat som gör mig till en dålig person. Men jag har börjat kolla på nya utbildningar och ja, jag får maila till skolan och fråga om hjälp för hur jag ska göra. Ska göra det på en gång.
Sen måste jag helt enkelt sluta äta som en häst. Nu har jag provat på det här med att äta allt jag vill. Det är gott, jag överlever, men min stolthet skärs ned alltmer varje dag. Jag måste ha glasögon dessutom, så jag känner verkligen att jag bara vill sjunka genom jorden. Igår var det en kille som flörtade med mig hårt och en annan som också kollade på mig, det kändes bra att få nånsorts bekräftelse. Märker att jag får mer bekräftelse när jag skiter i vad andra tycker och är mig själv på nåtsätt. Förr, när jag höll igen på mat och tränade maniskt var jag mycket mer osäker och orolig för vad andra tyckte hela tiden. Ängslig. Nu är det typ motsatsen:matvrak och rätt så kaxig på nåt sätt, men liksom hård och jag hatar andra människor rätt så ofta. Jag känner mig aldrig fin.
Sen jag kom hem har jag totalt skitit i allt. Inte tränat, inte ätit nyttigt, utan ätit allt jag kommit över. Kakor, godis, choklad... Det är väldigt nice att ha fått störe bröst och rumpa, men jag mår inte bra av det här psykiskt. Jag liksom är besviken över mig själv absolut hela tiden, det finns ju inget att vara nöjd över. Okej,jag klarar mig väl på jobbet, får beröm ibland så jag vet att jag gör nånting gott. Men det är inte jag, jag har alltid haft höga ambitioner och nu sitter jag på ett slitigt jobb och är rädd för framtiden. Har nämligen tre kurser som jag inte har klarat, och då kan man inte söka studiemedel. Vet inte hur tusan jag ska klara av att slutföra de kurserna...Men jag måste, måste, måste.Det är ett enormt orosmoment för mig, nåt oavslutat som gör mig till en dålig person. Men jag har börjat kolla på nya utbildningar och ja, jag får maila till skolan och fråga om hjälp för hur jag ska göra. Ska göra det på en gång.
Sen måste jag helt enkelt sluta äta som en häst. Nu har jag provat på det här med att äta allt jag vill. Det är gott, jag överlever, men min stolthet skärs ned alltmer varje dag. Jag måste ha glasögon dessutom, så jag känner verkligen att jag bara vill sjunka genom jorden. Igår var det en kille som flörtade med mig hårt och en annan som också kollade på mig, det kändes bra att få nånsorts bekräftelse. Märker att jag får mer bekräftelse när jag skiter i vad andra tycker och är mig själv på nåtsätt. Förr, när jag höll igen på mat och tränade maniskt var jag mycket mer osäker och orolig för vad andra tyckte hela tiden. Ängslig. Nu är det typ motsatsen:matvrak och rätt så kaxig på nåt sätt, men liksom hård och jag hatar andra människor rätt så ofta. Jag känner mig aldrig fin.
