Jag skriver om min vardag, helt ärligt. Och vardagen handlar till stor del om att lyckas bli nöjd med mig själv och bli frisk från ätstörningar.
Jag har lovat mig själv att skriva helt ärligt, att inte ta bort nånting. Har jag skrivit det så får jag inte backa och sudda bort det och skriva om det. Aldrig. Alltså, inte ens för att göra språket mer fint. Jag skriver rakt från huvudet utan några tankar i förväg eller anpassningar, förutom att jag stryker över vissa saker som jag känner att jag ångrar att jag har skrivit.
Inget liv
Jag har inget jobb, är mullig och har inte klarat av tillräckligt med poäng för att få CSN. Jag känner mig så ful att det liksom ändå inte spelar nån roll vad jag gör.